Även ett lejon kan ha problem med tekniken. Såg att det lyckats smyga in ett kort i början av inlägget som ej ska vara där. Jag får väl skylla på att jag inte är så van vid sådana här saker. Mjau

Ja, min matte har ju inte fattat att jag vill synas, det är därför som jag hoppar in i hennes inlägg med jämna mellanrum. Nu har jag bestämt mig för att ta saken i egna tassar :-)  och skriva ett par rader om mig.

Smeknamnet Lejon gillar jag, för lejon är ju mina storkusiner. Egentligen är det grannens 3-åriga son som döpt mig till Lejon.

Varma sommardagar tillbringar jag helst här...

Nätterna tillbringar jag i mattes säng. Det är alltid jag som kommer först till sängen och då passar jag på att bre ut mig på HELA huvudkudden. Så här alltså...

Men sedan kommer matte och flyttar på mig :-(   Morr, morr! Hon påstår att hon också ska ligga på kudden. Som straff brukar jag lägga min svans under hennes näsa. Då ser det ut som hon har mustasch :-)  Det gillar hon inte alls.

Leka är roligt. När vi lekte kurragömma hittade jag ett jättebra gömställe. Jag vet att ni har sett det, när jag sitter i papperskassen. Visst var det ett bra gömställe. Sedan när matte ropade fritt fram, så var jag ju tvungen :-(

 att titta fram.

Nu ska jag njuta av utsikten från fönstret..... gråsparvar, blåmesar, pilfinkar, talgoxar och en ny fågel som jag inte vet namnet på. Ingen dålig utsikt för en katt :-)

Mjau på er alla, Lejonet

Fråga mig inte varför mitt lejon är med på bild i inlägget: ansvar för varandra. Jag har då ingen som helst aning hur han lyckades hamna där. Men ni får väl njuta av honom, visserligen syns han ju knappt. Den bilden togs när vi lekte kurragömma :-)

Kram från lejonet och mig.

Mitt lejon har hittat en ny leksak: sladden som behövs för att föra över bilder från kameran till datorn. Den är jätterolig att leka med, men han blev väldigt trött efteråt.

Har tänkt att skriva några rader om dagen, men jag har ett kelsjukt lejon i famnen och det är inte lätt att skriva då. Han är extra kelsjuk idag för jag har jobbat en heldag idag. Är ju sjukskriven på halvtid, så jag brukar bara jobba halva dagarna. Anledningen till att jag jobbat hela dagen är att jag ska vara ledig imorgon. Men jag ska kanske passa på att klippa klorna på honom, nu när jag har honom i ett stadigt grepp. Sist jag skrev att jag skulle klippa klorna, klippte jag bara klorna på fram- och baktassen sedan var mitt lejon bara borta. Fortsättning följer efter kloklippningen.

Mjau och kram

Mitt 12-åriga  "lejon" tycker fortfarande att det är kul att leka. Och det är väl skönt det.

Men hans lekhumör börjar alltid precis tio sekunder innan jag ska till att somna. Favoritleksaker är sådant som låter :-(  Han har olika bollar med små pinglor i. Dessa smäller han till med tassen så att de med världens fart  far in i väggen och sedan kommer han efter i hundra knyck. Ni ska inte tro att en katt som leker smyger fram på tysta tassar. Det låter som om en elefant springer över golvet. Sedan när bollen ligger under soffan eller sängen, hoppar han upp i sängen och påstår att jag ska gå upp och plocka fram leksaken åt honom. Jag totalvägrar! Att det är betydligt lättare för honom att krypa under sängen/soffan vill han inte förstå.

En annan rolig leksak är pennor. Jag kan aldrig ha en pennan liggandes framme, för då är den snart borta. Jag brukar hitta pennor under sängen och soffan när jag städar.

Nu ska jag fånga lejonet och klippa klorna. Detta är det värsta han vet. Han brukar krypa längst in under soffan när han får syn på klosaxen.

Mjau på er alla. Kram

God morgon!

Har en alldeles speciell väckarklocka som går i gång vid 5.30-tiden varje morgon, oavsett om jag måste upp eller inte. Det värsta är att jag inte kan stänga av den. Det enda som hjälper är att kliva upp, gå ut i köket, öppna kylskåpet och plocka fram en speciell burk. Det är nämligen mitt "lejon" som väcker mig då. Bara han får lite mat, så blir han nöjd  och glad. Visserligen är jag morgonpigg, men hur kul är det på en skala att tvingas upp när man inte behöver.

Den här veckan har jag tillbringat i min sjuksäng, har fått en släng av flunsan men är nu piggelin igen. Ska till jobbet på måndag igen.

Ett av stegen i tolv-stegs-programmet är att överlämna dagen till Gud. Begreppet Gud står var och en fritt att definera. En del använder ordet en högre makt eller något annat som passar dem. Ett av de första stegen är att erkänna att man är hjälplös inför sitt matmissbruk och att att man behöver hjälp av en högre makt. Mao att man själv inte kan kontrollera sitt matmissbruk. Tolv-stegs-programmet fungerar på alla sorters missbruk. Det är bara att byta ut ordet mat mot det man själv missbrukar, tex alkohol.

Så nu när jag ändå är vaken ska jag krypa upp i soffan har mitt morgonsamtal med Gud. Det är en underbar känsla att få lämna över dagen i Guds händer och be Honom att ta hand om den här dagen, att få känna Hans hjälp och stöd just den här dagen. Att få uppleva Guds hjälp i vardagen är inget flummigt. Jag ser ingen gubbe med långt skägg uppe i himlen som talar till mig. Men jag tror att tankar och idéer som jag får under en dag, som underlättar mitt liv är Guds ledning. Även andra människor kan hjälpa mig, genom ord och handling, och detta ser jag också som Guds omsorg om mig. Nä, nu sätter jag punkt här och kryper upp i soffan.

Ha en bra dag. Carpe diem!

God morgon!

Har just nu blivit väckt av mitt "lejon" som påstod att han var vrålhungrig och att jag bara var tvungen att gå upp och ge honom mat. Hans sätt att tvinga upp mig är att skrika och att slicka mig i ansiktet. Eftersom han till hälften är en perser så skriker han som en liten bebis. Och för den som inte vet, så är en katts tunga väldigt sträv. Det känns som att bli tvättad med sandpapper. Just nu är han väldigt nöjd och belåten och jag är jättetrött. Ska därför gå och sova en stund till. Senare idag ska jag berätta lite mer om mig själv. Vi höres. Carpe diem