Ja, i tisdags började skolan med allt det kaos det innebär.

Till denna termin har flera klasser bytt klassrum och alla elever kommer ju inte ihåg var de ska gå. Allt material som vi beställde i JUNI dök upp nu i veckan och detta innebär att vi inte har så mycket tid att packa upp eftersom alla har lektioner. Samt att vi har två nya förskoleklasser och dessa små nya elever hittar absolut inte på skolan och kan inga rutiner. Att det är dags att gå in när skolklockan ringer är det en och annan som inte begriper. Även fritids har haft lite kaos. Vi har öppnat ännu en avdelning i helt nya lokaler  med allt vad det innebär. 

Så varje kväll har jag kommit hem och störtat i säng, nästan i alla fall. Datorn och min blogg har jag totalt glömt bort.

Hoppas ni alla har det riktigt bra. Carpe diem och kram.

Ja, inte är det mig rubriken syftar på utan min rektor. Han går nu i pension efter 13 år på skolan. Jag själv har jobbat på skolan sedan 2001. Innan dess var jag på den andra skolan som han också är rektor för i fyra år.

Den senaste månaden har jag och mina kollegor på skolan tisslat och tasslat för att planera festen för honom. Mycket lägligt for han och hans fru till Frankrike en vecka i maj, så då kunde vi planera utan att vara rädd att han skulle höra/misstänka något.

Från början var det tänkt att vi skulle vara hemma hos honom och tanken var att sitta i hans trädgård. Men vädrets makter satte stopp för detta och var hittar man lokal med kort varsel i mitten av juni. Lösningen blev församlingshemmet i samhället där jag jobbar.

På eftermiddagen blev rektorn kidnappad av några från skolan. De begav sig ut på lite vandring, ett av hans intresse är nämligen att fjällvandra. På deras vandring stötte de på skolans före detta vaktmästare som bjöd på torkat kött, kaffe och även lite starkare dryck. Sedan blev det bastubad och därefter hemfärd, eller rättare sagt hemskjuts för honom. Väl hemma blev han tillsagd att byta om. Innan avfärden från hans hem fick han en ögonbindel och sedan började en irrfärd mot församlingshemmet. Via mobilsamtal fick vi andra på när han ankommit.  

I hällande regn marscherade vi till församlingshemmet. Vår rektor är även gammal miltiär så alla hade någon form av militärmössa eller hjäm på huvudet. Väl framme gjorde vi enskild honnör inför honom och grattade honom. Då kommunen inte få bjuda sina anställda på alkohol så hade alla inhandlat varsin vinflaska som han fick, men vi hjälpte också honom att dricka ur ett antal flaskor under kvällen.

Vi åt god thaimat under kvällen. En del hade skolans mattanter tillagat, annat hade de beställt.

En hel del roliga tal hölls under kvällen. Vår kära rektor fick även genomgå några tester och se om han klarar av pensionärslivet.

Detta var en mycket trevlig fest då vår annars tillknäppta rektor, han är norrlänning, verkligen bjöd på sig själv.

Förra veckan hade barnen i årskurs 1-3 möjlighet att själva välja aktivitet under förmiddagen. Eller rättare sagt, valde gjorde de för flera veckor sedan. De valde en aktivitet för måndag och tisdag och en annan för onsdag och torsdag. Det var: friluftsliv, målning av olika slag, musik, idrott, kinesiska mm.

Själv hade jag ett gäng, rättare sagt två gäng, som tillverkade kort. Jag hade bett de barn som valt att tillverka att ta med sig vad de hade av mönstersaxar, stämplar, stansar och annat roligt småplock hemifrån. Det blev en uppsjö av diverse roliga saxar och stansar och annat småplock. Och barnen gjorde jättefina kort. Tyvärr lyckades jag glömma kameran hemma samtliga dagar :-(

Alla barnen var jättenöjda efter dessa fyra dagar.

Ha det så bra och sköt om er. Kram

Att jobba som personlig assistent inom skolan innebär att jag ska göra mig "arbetslös". Jag har i nästan två års tid arbetat med en pojke som behöver "push hjälp" på lektionerna. Han har svårt att komma igång med sitt arbete, försvinner "upp i det blå" med jämna mellanrum och han har även svårigheter att avsluta när han väl kommit igång.

De här sista månaderna har vi trappat ner hans stöd succesivt och det fungerar riktigt bra för honom. Visst är han låååångsam av sig, men det tror jag att han alltid kommmer att vara. Just nu är jag med honom i klassen två 60-minuters pass i veckan. Innan terminen är slut ska dessa pass upphöra helt.

Mitt nya jobb i skolan är i princip det samma. Men nu gäller det en flicka som går i fyran. Hon har även stora problem med läsning och skrivning. Vi startar varje dag med att hon får läsa högt för mig i 15 minuter. När det gäller texter som ska läsas in för olika uppgifter i skolan läser jag högt för henne.

Jag önskar er alla en skön vecka. Kram

Ja, sedan den första april jobbar jag heltid. Detta har jag inte gjort sedan mitten av maj 2007. Visst är jag trött, men om det beror på att jag jobbar heltid eller pga min hemska hosta det vet jag inte. Troligtvis är det en kombination av dessa båda. Om jag bortser från tröttheten tycker jag att det går bra att jobba heltid.

Sista april ska jag tillbaka till min husläkare och diskutera min framtid. Jag ser ingen anledning till att jag inte kommer att kunna jobba heltid nu. Och jag tror att min husläkare håller med.

Jag har haft tur som har en husläkare som verkligen lyssnat på mig och tagit mina symptom på allvar, trots att min sjukdomsbild var lite diffus. Jag har ju bara haft hög sänka och en enorm trötthet.

Nu när våren är här tillbringar jag mycket tid utomhus med barnen på fritids. Det är jätteskönt!

Ha det så gott alla kända och okända besökare.  Kram

I morgon ska jag börja jobba 100%. Har jobbat 75% sedan i höstas och det har fungerat bra.

Försäkringskassan och min husläkare har nu börjat jaga mig med blåslampa. Jag har tid hos min husläkare i slutet av april och då måste jag har prövat att jobba 100%, för annars kan hon inte ta ställning till en eventuell fortsatt sjukskrivning. Att börja jobba heltid igen känns bra, jag tror att jag kommer att klara av det för min envisa höga sänka är på väg nedåt. Det är bara synd att jag just nu har fått bronkit = luftrörskatarr. Jag har visserligen höjt dosen på min astmaspray, men jag får sömnsvårigheter av den, så hostan är lite bättre. Och snart är det påsk och då får jag sova.

Ha en skön kväll önskar hon som hostar, jobbar och sover. Kram

ja, detta har varit min sysselsättning de tre senaste veckorna. Det är bronkiten som slagit till, som den brukar göra i skarven mellan vinter och vår. Men denna gång verkar bronkiten vara riktig envis.

Förra helgen var jag iväg till närakuten och fick antibiotika, men hostan vill inte riktigt släppa. Så nu har jag bestämt mig för att öka dosen av astmaspray i en vecka. Detta är något jag kan göra själv när jag blir dålig. Men jag brukar dra mig för att göra det, för astmasprayen ger mig sömnsvårigheter. Men å andra sidan blir jag helt slut av allt hostande också. Så det är att välja mellan pest och kolera.

Idag har jag tid i tvättstugan, men sen lär jag inte orka göra så mycket mer. För så fort jag anstränger mig det minsta lilla, så får jag riktiga hostattacker. Som tur är vädret helgrått idag, så jag behöver inte känna att jag måste ut i vårvädret.

Hoppas ni har det riktigt bra. Jag önskar er en riktigt skön lördag och glöm inte: carpe diem!

Kram

På whiteboardtavlan i personalrummet har vi en ruta just kallad: ur barnamun. Där får den personal som hört något roligt skriva det där. Just nu står det i rutan: Kärlek har man tid med. Sagt av en flicka som är åtta år.

Ha en bra kväll. Kram