För drygt två år sedan började en pojke i en av förskoleklasserna på min skola. Han gick i parallellklassen till den klass jag var ansvarig för. När han började, fick vi personal reda på att han led av epilepsi. Vi fick lära oss vad vi skulle göra när han fick anfall. Tack och lov fick han aldrig anfall på skolan.

I våras var han inlagd på sjukhuset på en rutinkontroll för sin epilepsi. Då upptäckte läkarna att han led av en mycket allvarlig hjärtsjukdom. Det är inget fel på själva muskeln utan det är fel på hans hjärtrytm. Han har en pacemaker inopererad för att stabilisera hjärtrytmen.

I tisdags var en sjuksköterska från kardiologen ut till skolan för att ge oss personal information. Trots pacemakern kan pojken tuppa av. Hon betonade att det är en dödlig sjukdom han har och han kan alltså tuppa av och ligga och dö. Därför ska han ha ständig tillsyn, mao ska det finnas en person som alltid har honom i blickfånget. Gå på toaletten kunde han få göra själv, men att man höll koll på tiden hur länge han var borta.

När vi öppnar på fritids är vi ensamma med barnen fram till skolstart och det är 1½ timmar. Det kan vara cirka 35 barn på morgonen inklusive denna pojke. När vi stänger på fritids är vi ensamma den sista timmen och han är ofta kvar. Även då är det många barn. Vi har tagit upp detta med vår rektor att vi tycker att det är ett stort ansvar med så många barn inklusive denna pojke. Och då visste vi ännu ej allvaret av sjukdomen. Ingen av oss har verkligen förstått hur allvarlig den är, innan vi fick information från sjuksköterskan. När hon fick höra att vi är ensamma med många barn inklusive honom, var hon inte nöjd, utan påpekade att något måste göras. Jag tror att vår rektor skämdes lite. Får se vad som händer nu

Sjuksköterskan undrade också om vi kunde hlr och mun-mot-mun-metoden. Vi erkände att det var lite si och så med det. Vi har inte fått någon sådan utbildning på många år. Nu skämdes vår rektor igen. Jag tror att det är cirka åtta år sedan skolsköterskan höll i en sådan utbildning. Troligtvis får vi utbildning i hlr och mun-mot-mun-metoden snart.

Den här pojken går nu i tvåan, parallellklassen till den tvåa jag jobbar i. Det känns som ett väldigt stort ansvar som ligger på oss. Skulle pojken tuppa av, så är det inte mycket vi kan göra. Vi ska se till att han ligger i stabilt sidoläge och andas, sedan larma ambulans och säga att vi har ett hjärtstillestånd. Skulle hjärtat sluta slå så hjälper det inte att ge hjärtkompressioner, man kan alltså inte få igång hjärtat med kompresioner, men visst håller du igång cirkulationen med hlr.

Hoppas verkligen inte att han tuppar av i skolan.

Ha en bra kväll önskar förskolläraren som nu också ska vara medicinsk kunnig. Kram

... nästan i alla fall. Det regnar inte direkt, men det hänger regn i luften och det är nästan så att man kan ta på vätan.

Förmiddagen har jag tillbringat med att skriva rent protokollet från arbetsplatsträffen som vi hade i tisdags på jobbet. Det tog mig en timme att skriva rent det. Och den tid sätter jag upp som komptid för inte tänker jag sitta på min fritid och göra jobb. Att kunna gå ifrån under skoltid är inte så lätt eftersom jag jobbar som elevassistent, min "kille" behöver mig. Och han är en sådan där unge som aldrig är sjuk.

Det har ju precis varit terminsstart och så här i början på terminen kommer alltid lössen. I fredags upptäckte vi de första. Gissa om det kliade i mitt huvud när jag hörde detta.

Måste också tala om att jag har fått nya favoritförfattare: Anders Roslund och Börge Hellström. De skriver böcker tillsammans och har hittills gett ut fyra böcker.

Odjuret som handlar om jakten på en pedofil som rymt från fängelset.

Box 21 handlar om unga tjejer från öststaterna som luras till Sverige med löfte om bra betalda jobb, men istället hamnar de i prostitution.

Edward Finnigans upprättelse som är en roman som tar upp dödsstraffet.

Flickan under gatan handlar om de hemlösas situation i Stockholm.

Som ni förstår skriver de romaner om dagsaktuella ämnen. De är hemska och lite tunga, men mycket läsvärda.

Jag önskar er alla en riktig skön söndag. Kram

eller rättare sagt fyra dagars jobb. Den här veckan har bestått av planering och utbildning. Själva skolstarten är inte förrän på tisdag.

Jag har tillbringat tre dagar på kurs, fast vi har hållt till på skolan. Jag har fått utbildning i ART= agression replacement training. Detta är ett program från USA, naturligtvis :-)   som består av två delar. Ena delen är tillämpbar för gemene man eller elev kanske jag ska säga. Det är ett program som går ut på att träna ett antal sociala färdigheter. Det är 50 olika färdigheter. En del är enkla som till exempel att säga tack, presentera sig själv eller en kamrat till svårare saker som till exempel att tala om sin åsikt och verkligen våga stå för den, hitta bra sätt att agera på när någon retar/ är dum mot mig eller orättvist beskyller mig för något mm. Allt går ju ut på att visa varandra respekt. Detta sker vid ett lektionstillfälle i veckan.

Den andra delen är i princip samma sak, men här har du en liten grupp som träffas flera gånger i veckan. Det är elever som av olika anledningar behöver extra träning och där programmet kanske är lite hårdare/tuffare för att just dessa elever behöver det.

Än så länge har vi på skolan bara arbetat med den sociala träningen med alla elever. Vi kan inte direkt säga att vi ser resultat, men det finns ändå en känsla bland oss personal att barnen har blivit trevligare och lugnare.

Eftersom jag gått kurs så har det blivit lite längre dagar än vad jag är van vid. Jag är fortfarande sjukskriven på halvtid, det är jag denna månad ut. Ska tillbaka till läkaren i slutet av nästa vecka och då får jag se vad som händer och vad min sänka nu ligger på. Själv känner jag fortfarande av tröttheten. Jag har jobbat och somnat vid 20-tiden på kvällen och sovit hela natten de dagar jag jobbade. På fredagen var jag ledig pga att jag redan jobbat så många timmar. Men jag orkade inte göra något vettigt allt. Gick här hemma och skrotade och fick inget gjort. Så jag vill fortsätta jobba halvtid för att orka med något annat än bara jobbet.

Hoppas ni alla har det bra. Kram

Ja, igår var första dagen efter semestern. Kul att se alla kollegor igen :-) 

Denna första vecka har vi studiedagar och planering och då blir det heltid måndag - torsdag för mig, fredagen får jag ledigt. Är svårt att tillgodogöra sig föreläsningar om jag bara skulle vara med halva dagarna. Men ack så trött jag är.

Skriver bara detta inlägg för att tala om att jag nog inte orkar skriva något mer innan helgen.

Önskar er alla en riktigt skön vecka. Kram och Carpe Diem!

Ja, nu är småknattarna varit på fritids nästan en vecka.  I år är det nio stycken barn från förskolan som är hos oss på fritids, när förskolan är stängd. Denna vecka har vi haft TRE fritidsbarn!

Det är ett helt annat jobb att ha småbarn, 3- och 4-åringar, på fritids. De kräver ett väldigt passande, mat att skära vid middagsbordet, påminna om att de måste gå på toaletten mm. Jag längtar inte tillbaka till förskolan, utan tacka vet jag mina "stora" fritidsbarn.

I morgon är det sista arbetsdagen innan tre veckors semester tar vid. Högtrycket kommer i mitten av nästa vecka, läste jag på text-tv:n.  Lagom till semestern.

Mina semesterplaner består av ingeting. Har bestämt för att inte åka ner till västkusten. Jag ska bara vara hemma och vila och ta det lugnt. Ett och annat besök till olika badplatser, lär det bli. Säkert en och annan dagsutflykt till någon närliggande stad. Jag har ju en del en-dags-kort som jag kan utnyttja.

Ha en skön kväll. Kram

Förskolan i samhället där jag jobbar har nu stängt i tre veckor och barnen som går där och som behöver omsorg är hänvisade till fritids. Fyra stycken var sjuka/lediga idag, men två fyråringar dök upp.

Det var  då inget fel på deras energi. Känns lite ovant med såpass småbarn. De kräver ju passning på ett helt annat sätt, än våra stora barn på fritids. I morgon kommer två tre-åringar.

Jag önskar er alla en trevlig eftermiddag. Kram

Det märks på fritids att det är semestertider nu. Som mest har vi haft sex barn denna vecka. Idag var vi tre barn och fyra personal. Kan ju inte påstå att vi slitit ihjäl oss denna vecka.

Igår var det utflyktsdag, men jag var inte med. Jag fick lov att åka hem istället, mina arbetskamrater (3 stycken) påstod att de klarade fem barn alldeles själva och jag tackade inte nej. Slutade en timme tidigare igår. Jätteskönt. De åkte hem till en personal som bor i nästa samhälle, cirka 15 kilometer från fritids där vi jobbar. Hon hade tagit hem maten som de skulle äta dagen innan, så de åt lunch där, lekte i hennes trädgård mm. Enligt barnen hade de haft en jätteskön dag.

Nästa vecka stänger förskolan och de barn som behöver omsorg får då vara hos oss på fritids. Det kommer också med en personal från förskolan. Kul att få träffa lite yngre barn, men hoppas de inte är för små. Fritidslokalerna är ju inte anpassade till småbarn. Alla leksaker och material ligger ju framme och småbarn kan ju stoppa både det ena och det andra i munnen. Undra om vi får blöjbarn?! Vi har inget skötbord och dusch. Men, men.... jag ska inte plocka ut några problem i förväg.

Ha en skön kväll. Kram

Igår eftermiddag var jag så slut av allt hostande så jag ringde till jobbet och sa att jag skulle vara hemma även idag, tisdag.  Idag är hostan mycket bättre, jag har ju övat ett par dagar nu :-)  Fortfarande är jag trött och slut. Det tar på krafterna att hosta plus att jag blir trött av medicinen. Hostmedicin med morfin i och astmaspray. Fyra gånger om dagen av bägge sorterna. Inte konstigt att jag blir trött.

I morgon onsdag är jag ju ledig från jobbet och förhoppningsvis kan jag jobba torsdag och fredag.

Tänker ta mig en tur ner på stan idag. Är trött på att se min lägenhet, samt att i sakta mak promenera till Ica. Jag vill se folk! Som tur är gäller mitt busskort som jag har till jobbet, även på bussarna här i stan, för jag orkar varken cykla eller gå till stan idag.

Jag önskar er alla en riktig skön dag. Kram

Carpe diem!