För drygt två år sedan började en pojke i en av förskoleklasserna på min skola. Han gick i parallellklassen till den klass jag var ansvarig för. När han började, fick vi personal reda på att han led av epilepsi. Vi fick lära oss vad vi skulle göra när han fick anfall. Tack och lov fick han aldrig anfall på skolan.

I våras var han inlagd på sjukhuset på en rutinkontroll för sin epilepsi. Då upptäckte läkarna att han led av en mycket allvarlig hjärtsjukdom. Det är inget fel på själva muskeln utan det är fel på hans hjärtrytm. Han har en pacemaker inopererad för att stabilisera hjärtrytmen.

I tisdags var en sjuksköterska från kardiologen ut till skolan för att ge oss personal information. Trots pacemakern kan pojken tuppa av. Hon betonade att det är en dödlig sjukdom han har och han kan alltså tuppa av och ligga och dö. Därför ska han ha ständig tillsyn, mao ska det finnas en person som alltid har honom i blickfånget. Gå på toaletten kunde han få göra själv, men att man höll koll på tiden hur länge han var borta.

När vi öppnar på fritids är vi ensamma med barnen fram till skolstart och det är 1½ timmar. Det kan vara cirka 35 barn på morgonen inklusive denna pojke. När vi stänger på fritids är vi ensamma den sista timmen och han är ofta kvar. Även då är det många barn. Vi har tagit upp detta med vår rektor att vi tycker att det är ett stort ansvar med så många barn inklusive denna pojke. Och då visste vi ännu ej allvaret av sjukdomen. Ingen av oss har verkligen förstått hur allvarlig den är, innan vi fick information från sjuksköterskan. När hon fick höra att vi är ensamma med många barn inklusive honom, var hon inte nöjd, utan påpekade att något måste göras. Jag tror att vår rektor skämdes lite. Får se vad som händer nu

Sjuksköterskan undrade också om vi kunde hlr och mun-mot-mun-metoden. Vi erkände att det var lite si och så med det. Vi har inte fått någon sådan utbildning på många år. Nu skämdes vår rektor igen. Jag tror att det är cirka åtta år sedan skolsköterskan höll i en sådan utbildning. Troligtvis får vi utbildning i hlr och mun-mot-mun-metoden snart.

Den här pojken går nu i tvåan, parallellklassen till den tvåa jag jobbar i. Det känns som ett väldigt stort ansvar som ligger på oss. Skulle pojken tuppa av, så är det inte mycket vi kan göra. Vi ska se till att han ligger i stabilt sidoläge och andas, sedan larma ambulans och säga att vi har ett hjärtstillestånd. Skulle hjärtat sluta slå så hjälper det inte att ge hjärtkompressioner, man kan alltså inte få igång hjärtat med kompresioner, men visst håller du igång cirkulationen med hlr.

Hoppas verkligen inte att han tuppar av i skolan.

Ha en bra kväll önskar förskolläraren som nu också ska vara medicinsk kunnig. Kram

 

Christa

18 september 2008 19:17

Men HU så hemskt, och vilket ansvar.
Tänk om ngt SKULLE hända.. Personalen skulle ju må jätte dåligt.

http://hissen.blogg.se

 

Helena

18 september 2008 19:34

Oj, det lät verkligen som ett väldigt ansvar. Håller tummarna att det inte händer något.
/Helena

http://www.marihelena.net

 

Potter

18 september 2008 21:10

Huvva. Fritids måste prioriteras personalmässigt. Ni har för mycket barn/ansvar per vuxen + en pojke som kräver extra kunskaper. Hoppas ni får hjälp. //A-E

Hälsning till lejonet. Matte har inte glömt bantningen men jag utnyttjar hennes samvete. Det är ju synd om mig nu...så jag måste få mera mat!! Mjau

http://kattmamma.bloggagratis.se

 

Christa

19 september 2008 10:07

Mina vildar hälsar till Lejonet.
Önskar dig en fin fredag.
Själv är jag lite seg efter en sen kväll med penseln i högsta hugg..
Ha det gott nu
Kramiz

http://hissen.blogg.se

 

charlotte

19 september 2008 13:16

Men vad hemskt, vilket stort ansvar ni fått. Men tyvärr är inte din historia unik. Där jag vikarierande var det liknande fall. Och som vikarie fick jag inte reda på något alls, inte ens om det barn som hade så svår astma/allergi att vi inte fick slänga chokladpapper i papperskorgen! Ingen informerade mig tills en av de äldre i personalen kom på att visste du detta. Jag har till och med jobbat som personlig assistent till ett svårt handikappat barn (som vikarie)och fick aldrig information om hans benskörhet! Ska man gissa till sådant? Tycker ni hamnat i en ohållbar situation, det ansvaret skulle jag inte vilja ha. Hoppas att allt ordnar sig för er och att ni får mer hjälp. Önskar dig en trevlig helg.

http://charlottas.bloggagratis.se

 

Sissi i Norge

19 september 2008 15:07

God helg!

http://sissi-mor.bloggagratis.se

 

Anna

20 september 2008 14:40

Fram för färre barn i barngrupperna! För barnens och personalens skull.

http://www.sparaochres.blogg.se

 

Dockmamman

21 september 2008 07:30

Oj, det är bara hoppas att rektorn tar sig i kragen och sätter in mer folk på morgonen och att ni får utbildning...

Kramar

http://stickmonster.bloggagratis.se

 

Dockmamman

22 september 2008 11:21

ej vännen, hoppas att allt är bra med dig, jag har en utmärkelse till dig på min blogg/Kram

http://stickmonster.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har den sista tiden insett att jag tappat lusten att blogga. Tycker att bloggen tar tid, tid som jag inte har.   Därför tackar jag för mig och stänger denna blogg.   Jag har fått flera bloggvänner och det har varit jättekul att lära känna er. Är...

Ja, i tisdags började skolan med allt det kaos det innebär.   Till denna termin har flera klasser bytt klassrum och alla elever kommer ju inte ihåg var de ska gå. Allt material som vi beställde i JUNI dök upp nu i veckan och detta innebär att vi int...

  Bättre en uppriktig fiende än en falsk vän.

  Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcksfärd och utan tvekan det mest betydelsefulla. Platon ...

  Erfarenheten är en bra lärare, men han skickar svinaktigt dyra räkningar. Minna Antrim ...