För drygt två år sedan började en pojke i en av förskoleklasserna på min skola. Han gick i parallellklassen till den klass jag var ansvarig för. När han började, fick vi personal reda på att han led av epilepsi. Vi fick lära oss vad vi skulle göra när han fick anfall. Tack och lov fick han aldrig anfall på skolan.

I våras var han inlagd på sjukhuset på en rutinkontroll för sin epilepsi. Då upptäckte läkarna att han led av en mycket allvarlig hjärtsjukdom. Det är inget fel på själva muskeln utan det är fel på hans hjärtrytm. Han har en pacemaker inopererad för att stabilisera hjärtrytmen.

I tisdags var en sjuksköterska från kardiologen ut till skolan för att ge oss personal information. Trots pacemakern kan pojken tuppa av. Hon betonade att det är en dödlig sjukdom han har och han kan alltså tuppa av och ligga och dö. Därför ska han ha ständig tillsyn, mao ska det finnas en person som alltid har honom i blickfånget. Gå på toaletten kunde han få göra själv, men att man höll koll på tiden hur länge han var borta.

När vi öppnar på fritids är vi ensamma med barnen fram till skolstart och det är 1½ timmar. Det kan vara cirka 35 barn på morgonen inklusive denna pojke. När vi stänger på fritids är vi ensamma den sista timmen och han är ofta kvar. Även då är det många barn. Vi har tagit upp detta med vår rektor att vi tycker att det är ett stort ansvar med så många barn inklusive denna pojke. Och då visste vi ännu ej allvaret av sjukdomen. Ingen av oss har verkligen förstått hur allvarlig den är, innan vi fick information från sjuksköterskan. När hon fick höra att vi är ensamma med många barn inklusive honom, var hon inte nöjd, utan påpekade att något måste göras. Jag tror att vår rektor skämdes lite. Får se vad som händer nu

Sjuksköterskan undrade också om vi kunde hlr och mun-mot-mun-metoden. Vi erkände att det var lite si och så med det. Vi har inte fått någon sådan utbildning på många år. Nu skämdes vår rektor igen. Jag tror att det är cirka åtta år sedan skolsköterskan höll i en sådan utbildning. Troligtvis får vi utbildning i hlr och mun-mot-mun-metoden snart.

Den här pojken går nu i tvåan, parallellklassen till den tvåa jag jobbar i. Det känns som ett väldigt stort ansvar som ligger på oss. Skulle pojken tuppa av, så är det inte mycket vi kan göra. Vi ska se till att han ligger i stabilt sidoläge och andas, sedan larma ambulans och säga att vi har ett hjärtstillestånd. Skulle hjärtat sluta slå så hjälper det inte att ge hjärtkompressioner, man kan alltså inte få igång hjärtat med kompresioner, men visst håller du igång cirkulationen med hlr.

Hoppas verkligen inte att han tuppar av i skolan.

Ha en bra kväll önskar förskolläraren som nu också ska vara medicinsk kunnig. Kram