I onsdags var jag på magnetröntgen. Utsidan av mitt högra lår är bortdomnat och när jag går och lägger mig, så pirrar och sticker det i låret.

Jag bor i en stad med ett stort universitetssjukhus, men kön till magnetröntgen där är jättelång. Så min remiss skickades till lasarettet i Sveriges närmaste stad. (Jag har många gånger undrat vad denna slogan betyder). Så det var bara att ta bussen dit.

Jag har aldrig gjort magnetröntgen förut, så det var lite spännande. Nästan allt var som jag hade föreställt mig. Jag fick ligga på en brits och sedan åka in i en tunnel och där stannade britsen. Man får absolut inte ha anlag för klaustrofobi här. Jag fick ju inte röra mig, men även om jag skulle vilja det så fanns det inte rum för några rörelser alls i princip. Det jag inte hade räknat med var att det skulle ta sådan lång tid. I 25 minuter fick jag ligga prick stilla. Gissa om det kliade både här och där.

En annan sak som jag inte hade räknat med var att det skulle låta så mycket. Jag fick ha hörselskydd på mig!!! Det lät inte hela tiden och det var tur det. Där låg jag och allt var tyst och jag var alldeles avslappnad och plötsligt lät det som om någon stod utanför och hamrade i metallen. Flera gånger höll jag på att hoppa högt (vilket jag egentligen inte kunde göra) pga av ljuden som helt plötsligt började.

När jag klev på bussen och skulle åka hem sa jag till busschauffören att jag ville ha en biljett till den hållplats där mitt busskort började gälla. Och då skulle jag komma fram och stämpla mitt busskort. Någon sådan "biljettbeställning" hade han tydligen aldrig fått förut, för han såg mycket fundersam ut. Sedan sa han: det vet jag inte hur man gör så du får bara gå på. Med andra ord så blev bussresan hem gratis. Inte helt fel.

Jag vill önska er alla en trevlig helg. Kram