Två grodor hoppade ner i ett krus
där gumman förvarade grädden
och situationen var alls inte ljus
de tittade upp emot bredden.

Den ene han sa: det här går inte alls
jag dör och sjunker till botten
Han la sin arm om sin älskades hals
beklagade ödet och lotten.

Sen sjönk han och kvävdes i grädden så söt
och ensam blev genast kamraten
men hon var kavat och på stubben beslöt
att försöka leva i maten.

Hon simmade runt en timme, ja två
och tappade inte humöret
och plötsligt nu hände det nånting ändå
hon satt där nu mitt uppi smöret

Hon rätade på sig och andades ut
och måttade upp emot ljuset
sen tog hon ett skutt upp från smöret till slut
och hoppade bort från kruset

Erik Bernspång