Mitt 12-åriga  "lejon" tycker fortfarande att det är kul att leka. Och det är väl skönt det.

Men hans lekhumör börjar alltid precis tio sekunder innan jag ska till att somna. Favoritleksaker är sådant som låter :-(  Han har olika bollar med små pinglor i. Dessa smäller han till med tassen så att de med världens fart  far in i väggen och sedan kommer han efter i hundra knyck. Ni ska inte tro att en katt som leker smyger fram på tysta tassar. Det låter som om en elefant springer över golvet. Sedan när bollen ligger under soffan eller sängen, hoppar han upp i sängen och påstår att jag ska gå upp och plocka fram leksaken åt honom. Jag totalvägrar! Att det är betydligt lättare för honom att krypa under sängen/soffan vill han inte förstå.

En annan rolig leksak är pennor. Jag kan aldrig ha en pennan liggandes framme, för då är den snart borta. Jag brukar hitta pennor under sängen och soffan när jag städar.

Nu ska jag fånga lejonet och klippa klorna. Detta är det värsta han vet. Han brukar krypa längst in under soffan när han får syn på klosaxen.

Mjau på er alla. Kram

I tolv-stegs-programmet har jag en sponsor som hjälper mig genom stegen. Det är en sponsor som är min raka motsats. Hon är betydligt yngre än jag, hon är tolalt musiktokig, ( vi träffas oftast på något musikcafé), hon är en tjej som har provat massor olika jobb och påbörjat diverse studier men aldrig fullbordat dessa. Ja, vi är så olika två människor kan bli.  Att ha henne som sponsor är jättenyttigt för mig.

Idag träffades vi igen. Gissa var? På ett musikcafé naturligtvis :-)  Och nu har jag tagit mitt 12:e steg och kan alltså nu själv börja sponsra andra. Känns lite skrämmande. Men mitt arbete med programmet tar inte slut bara för att jag tagit alla stegen, nu ska jag ge vidare det jag fått. Jag lär genom att lära andra. För mig är det jätteviktigt att jag dagligen lever i och andas 12-stegsprogrammet, för på sätt håller jag mig ifrån mitt tvångsmässiga överätande. Samt att jag utvecklas som människa.

Ha en bra lördagskväll. Kram