Ja, det var jag imorse. Uppe med tuppen alltså. Skulle öppna på fritids klockan 06.30 idag.

Jag är väldigt stresskänslig så jag klev upp tidigt. Åt lite frukt hemma och tog med mig resten av frukosten till jobbet. Jag cyklade till hållplatsen där jag tar bussen. Eftersom klockan var kvart i sex när jag cyklade så tog jag på mig min reflexväst för att synas ordentligt. Det var väldigt mörkt och grått ute. Min buss kom i tid, skönt, för det gör den nämligen inte alltid. När jag klev på bussen så sa chauffören ett stort TACK till mig för att jag syntes så väl, jag hade fortfarande reflexvästen på mig. Detta tack från en okänd människa gladde mig hela dagen. Tänk att ett litet ord kan betyda så mycket.

Men hur ofta är det egentligen som vi säger något bra till människorna runt omkring oss. Och då inberäknar jag även okända i ordet människor. Tex ett tack till kassörskan när du får växlen kostar inget, men kan betyda mycket.

Säkert kan ni komma på fler tillfällen då vi kan säga något trevligt eller uppmuntande till våra medmänniskor.

Nä, nu måste jag sluta för jag ska fixa matlåda till morgondagen. Tänker även förbereda frukosten genom att plocka fram lite grann och koka mina frukostägg.

Ha en bra kväll.

Kram