Mitt "lejon" tyckte att vi skulle leka kurragömma och jag måste säga att han hittat ett toppengömställe att gömma sig på. Men fråga  mig inte hur bilden hamnade här. Jag ska villigt erkänna att jag har ingen aning!!

Ibland är det bra att kunna klara saker själv. Jag har tjejkompisar som inte kan byta glödlampa eller säkring mm. När det blir punktering på cykeln lämnar de in den till cykelreparatören eller till mig. Men det gäller att våga erkänna när jag inte kan själv, både inför mig själv och andra, och be om hjälp.

Min bloggkompis ska få ge mig en lektion om hur jag gör för att få bilder till bloggen, för som sagt var: jag har INGEN ANING om hur den hamnade här.

Kram och god natt.

Ibland känner jag mig som en trotsig liten barnunge. Jag tror nämligen att jag kan fixa saker själv utan hjälp av någon människa eller instruktionsbok. Här kommer ett exempel:

Idag skulle jag föra över bilder från kameran till datorn. Inga problem, kunde även radera bilderna i kameran utan problem. Nu var det dags att börja redigera bilderna. Mitt redigeringsprogram var uppgraderat och INGET stämde längre. Bilderna hamnade inte där jag ville, en del bilder bara "försvann". Bland annat var bilderna på mina föräldrar och min storebror borta. De bor  50 mil ifrån mig, så det är inte bara att ta nya bilder. Jag blev argare och argare och argare och ARGARE och ARGARE. Men hjälpte detta? Svar: nej.

Det var ju inte datorns fel, eftersom det var jag som inte iddes sätta mig in i hur programmet fungerar.

Att bli arg på någon/något som inte är den egentliga orsaken hjälper inte. Innerst inne vet jag ju detta, men ibland är det inte mitt innersta som styr. Fast senare i dag ringde jag en bloggkompis och erkände att jag inte kan få in några bilder här på bloggen. Hon skrattade inte ut mig och sa att jag var en teknisk idiot. Utan hon lovade att hjälpa mig. Så snart kan jag förgylla min blogg med bilder.

Slutet gott, allting gott! Har hittat alla bilder och de ligger nu i de mappar jag vill att de ska ligga i.

Ha det så gott. Carpe diem.

Hejsan!

Förutom min matplan och tolv-stegs-programmet finns det en sak till som är viktig för att jag ska gå ner i vikt. Nämligen motion!!! Att röra på mig är inte roligt  eftersom jag väger mer än jag borde. Har aldrig varit någon hurtbulle och gymnastik var värsta ämnet i skolan.

I morse när jag lämnade över dagen till Gud, så bad jag om hjälp och inspiration till att göra något "hurtigt" idag. Plötsligt kom jag ihåg att jag, någonstans, har en cd-skiva från Friskis & Svettis med klassrumsgympa på. Det är ett kort träningspass för barn, men passar alla, som är anpassat till att utföras när man inte har tillgång till en stor hall, tex i mitt vardagsrum. Utan några som helst problem hittade jag skivan och genomförde hela passet. Nu sitter jag här nyduschad och fräsch och tacksam för att jag fick hjälp och inspiration att göra detta. För mig är sådana här småsaker ett bevis för att Gud bryr sig om mig.

Nu ska jag njuta av solen. Carpe diem. Kram

God morgon!

Har en alldeles speciell väckarklocka som går i gång vid 5.30-tiden varje morgon, oavsett om jag måste upp eller inte. Det värsta är att jag inte kan stänga av den. Det enda som hjälper är att kliva upp, gå ut i köket, öppna kylskåpet och plocka fram en speciell burk. Det är nämligen mitt "lejon" som väcker mig då. Bara han får lite mat, så blir han nöjd  och glad. Visserligen är jag morgonpigg, men hur kul är det på en skala att tvingas upp när man inte behöver.

Den här veckan har jag tillbringat i min sjuksäng, har fått en släng av flunsan men är nu piggelin igen. Ska till jobbet på måndag igen.

Ett av stegen i tolv-stegs-programmet är att överlämna dagen till Gud. Begreppet Gud står var och en fritt att definera. En del använder ordet en högre makt eller något annat som passar dem. Ett av de första stegen är att erkänna att man är hjälplös inför sitt matmissbruk och att att man behöver hjälp av en högre makt. Mao att man själv inte kan kontrollera sitt matmissbruk. Tolv-stegs-programmet fungerar på alla sorters missbruk. Det är bara att byta ut ordet mat mot det man själv missbrukar, tex alkohol.

Så nu när jag ändå är vaken ska jag krypa upp i soffan har mitt morgonsamtal med Gud. Det är en underbar känsla att få lämna över dagen i Guds händer och be Honom att ta hand om den här dagen, att få känna Hans hjälp och stöd just den här dagen. Att få uppleva Guds hjälp i vardagen är inget flummigt. Jag ser ingen gubbe med långt skägg uppe i himlen som talar till mig. Men jag tror att tankar och idéer som jag får under en dag, som underlättar mitt liv är Guds ledning. Även andra människor kan hjälpa mig, genom ord och handling, och detta ser jag också som Guds omsorg om mig. Nä, nu sätter jag punkt här och kryper upp i soffan.

Ha en bra dag. Carpe diem!