Idag har jag och mina föräldrar varit i Sveriges närmaste stad. Det är så staden profilerar sig. Fråga mig inte varför. Den är känd för sina många parker, så vi har strosat omkring och njutit av diverse olika fina arrangemang av blommor, buskar och träd.

Tyvärr var inte vädret lika fint som igår. Det blåste jättemycket idag och det gjorde att det blev kallt.

I morgon flyger mina föräldrar hem. Men jag ska allt försöka komma iväg en sväng till västkusten på min semester. Men jag måste ha kattvakt, eftersom mamma är allergisk så kan jag inte ta med mig lejonet.

Ha en bra kväll. Kram

På torsdag eftermiddag kom mina föräldrar till min stad. De bor annars på västkusten. Eftersom min mamma är rullstolsburen och allergisk mot mitt lejon, så har de bott på hotell i stan.

I den enda radby i Sverige som bevarat sin ursprungliga medeltida struktur med ringgata, med fem gårdar och mer än trettio byggnader firade mina föräldrar, min brorsdotter och jag midsommar.

Intill byn reser sig Kvarnbacken med sin mäktiga gamla väderkvarn och på en annan backe utanför byn ligger smedjan.

Byn har sedan medeltiden ägts, och ägs fortfarande, av Ärkestiftet. En av gårdarna kallas för Karlssongården. I stort sett är gården bevarad så som den såg ut när den sista arrendatorn, efter vilken gården fått sitt namn, lämnade gården på 50-talet. I drängstugan står drängens gamla stövlar och i stallet hänger fortfarande de gamla selarna. Gården disponeras nu av hembygdsföreningen som här har en replipunkt för sitt arbete.

Naturen runt omkring är jättefin, så vi hade en jättetrevlig midsommarafton där. Det var människor i alla åldrar som firade midsommar tillsammans. Unga barnfamiljer, tonåringar, medelålders par och gamlingar i en salig blanding. Självklart var det dans runt stången, servering. Men även pilkastning, ponnyridning, chokladhjul, olika lotterier mm. Och vi hade tur med vädret.

Hoppas att ni andra också hade en trevlig midsommarhelg. Kram

Ja, i torsdags var jag ju hos tandläkaren och eftersom jag sitter och skriver nu så kan ni ju räkna  ut att jag överlevde.  Min kära tandläkare är helt underbar. Hon är väldigt noga med att kolla upp så att jag är med på noterna och att jag inte har ont. Förutom att jag har låg smärttröskel, så har jag väldigt lätt att få kväljningar. Ju fler saker jag har i munnen och ju längre bak i munnen de är, desto värre är det.

Hon försökte ta en röntgenbild när jag hade munnen full med grejor och en gummiduk, för att hålla lagningsområdet sterilt. Sedan skulle hon ha in den där plastbiten jag skulle bita i för röntgenbilden. Det gick inte så bra, röntgenbilden blev inte så bra som hon ville. Men hon tyckte inte att det var någon idé att ta om bilden, eftersom jag hade kväljningar. Jag tackade och bockade.

Hittills har jag inte haft några problem med lagningen och det är jätteskönt.

Ha det så gott mina kära vänner. Kram