Direktlänk till inlägg 1 mars 2008
När jag plockade i lite papper hittade jag följande urklipp från en kåsör i en dagstidning. Läs och begrunda
Vad som anses vara sjukt och friskt varierar från kultur till kultur och har varierat genom tiderna. I vårt samhälle är vi ganska generösa med att sjukdomsförklara olika tillstånd som inte anses normala. Det finns dock en grupp som totalt förbigåtts av sjukdomsförklarna, nämligen vi tidsptimister.
Enligt NE är sjukdom "ett tillstånd eller en process hos människa eller djur som medför att individen inte fungerar optimalt".
Vad som räknas som optimalt är förvisso en bedömningsfråga, men i vårt samhälle har punktlighetspedanterna upphöjt sig själva och sitt beteende till norm. Man ska komma i tid och man ska hinna med allt man föresatt sig, alltså är vi tidsoptimister onormala.
Punktlighetspedanterna blir sura när man kommer för sent. Jag efterlyser större förståelse. Som tidsoptimist kommer man inte för sent med flit, det bara blir så. När jag säger att jag kommer om en kvart, tror jag verkligen att jag ska hinna fram på en kvart. Jag blir lika förvånad varje gång samma sträcka tar en halvtimme.
Jag har kämpat mot min tidsoptimism i många år, med den går inte att göra något åt. Min hjärna är inte byggd så att den kan beräkna timmar och minuter. Alltså är min hjärna troligen defekt, sålunda är jag sjuk och bör fråntas ansvar för mina förseningar.
Om tidsoptimism ska sjukdomsförklaras bör man givetvis tillsätta en kommitté som utreder vilka konsekvenser det får för samhället. Man måste också utveckla en metod för att empiriskt kunna belägga vem som är tidsoptimist. För hur skulle set se ut om en massa simulanter som egentligen är punktlighetspedanter skulle sjukskriva sig titt som tätt? Bara vi riktiga tidsoptimister bör få stanna hemma från jobbet för att vi missbedömt tiden.
Själva ordet tidsoptimist låter ganska trevligt och det skulle inte vara
betungande att vara tidsoptimist om inte punktlighetspedanterna fanns. Jag bryr mig inte om att jag är sen, men jag bryr mig om andras reaktioner.
Jag får samvetskval när jag ser deras sura miner.
Och ve och fasa om min försening leder till att punktlighetspedanterna i sin tur kommer för sent till ett möte! Då börjar svetten lacka på deras pannor, de hyperventilerar, rör sig ryckigt och mår rysligt dåligt.
Frågan är vem som är sjuk egentligen.
Och vilken kategori tillhör du?! :-)
Jag har den sista tiden insett att jag tappat lusten att blogga. Tycker att bloggen tar tid, tid som jag inte har. Därför tackar jag för mig och stänger denna blogg. Jag har fått flera bloggvänner och det har varit jättekul att lära känna er. Är...
Ja, i tisdags började skolan med allt det kaos det innebär. Till denna termin har flera klasser bytt klassrum och alla elever kommer ju inte ihåg var de ska gå. Allt material som vi beställde i JUNI dök upp nu i veckan och detta innebär att vi int...
Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcksfärd och utan tvekan det mest betydelsefulla. Platon ...
Erfarenheten är en bra lärare, men han skickar svinaktigt dyra räkningar. Minna Antrim ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|