God lördag på er alla!

Kom på igår kväll att jag glömt tala om att jag fått en sponsir. En sponsir är en person som jag sponsrar i 12-stegs-programmet. Det är jättekul och viktigt för mig att ha en sponsir. Efter att ha gjort färdigt de 12 stegen, så ska jag ju fortsätta att tillämpa stegen i mitt vardagsliv, men utan en sponsir är det lätt att hamna i en slags bekvämlighetslunk. Men en sponsir tvingar mig att verkligen hålla mig i programmet. Kanonbra tycker jag.

Min sponsir bor 50 mil ifrån mig, men i dagens tekniska värld är det lätt som en plätt att hålla  kontakt. Via telefon, sms, chatt på nätet och mail. Hon är min första sponsir, så det känns lite läskigt. Jag får fråga min sponsor om råd och hjälp när jag känner mig rådvill. Det är jättekul att se hur en person jobbar sig framåt i programmet och veta att det sker tack vare mig, till en viss del. Största delen gör ju sponsiren själv genom att jobba med sig själv och de tolv stegen.

Igår ringde en vän från självhjälpsgruppen i staden  där jag bor och frågade om jag ville bli hennes sponsor. Självklart svarade jag. Så nu har jag två sponsirer. Att ha två sponsirer är nog tillräckligt, i alla fall när det är mina två första. Sponsir nummer 2 ska jag träffa i morgon, så nu måste jag sätta mig och kolla upp lite vad det är hon ska göra.

Carpe diem! Kram