När jag plockade i lite papper hittade jag följande urklipp från en kåsör i en dagstidning. Läs och begrunda

Vad som anses vara sjukt och friskt varierar från kultur till kultur och har varierat genom tiderna. I vårt samhälle är vi ganska generösa med att sjukdomsförklara olika tillstånd som inte anses normala. Det finns dock en grupp som totalt förbigåtts av sjukdomsförklarna, nämligen vi tidsptimister.

Enligt NE är sjukdom "ett  tillstånd eller en process hos människa eller djur som medför att individen inte fungerar optimalt".

Vad som räknas som optimalt är förvisso en bedömningsfråga, men i vårt samhälle har punktlighetspedanterna upphöjt sig själva och sitt beteende till norm. Man ska komma i tid och man ska hinna med allt man föresatt sig, alltså är vi  tidsoptimister onormala.

Punktlighetspedanterna blir sura när man kommer för sent. Jag efterlyser större förståelse. Som tidsoptimist kommer man inte för sent med flit, det bara blir så. När jag säger att jag kommer om en kvart, tror jag verkligen att jag ska hinna fram på en kvart. Jag blir lika förvånad varje gång samma sträcka tar en halvtimme.

Jag har kämpat mot min tidsoptimism i många år, med den går inte att göra något åt. Min hjärna är inte byggd så att den kan beräkna timmar och minuter. Alltså är min hjärna troligen defekt, sålunda är jag sjuk och bör fråntas ansvar för mina förseningar.

Om tidsoptimism ska sjukdomsförklaras bör man givetvis tillsätta en kommitté som utreder vilka konsekvenser det får för samhället. Man måste också utveckla en metod för att empiriskt kunna belägga vem som är tidsoptimist. För hur skulle set se ut om en massa simulanter som egentligen är punktlighetspedanter skulle sjukskriva sig titt som tätt? Bara vi riktiga tidsoptimister bör få stanna hemma från jobbet för att vi missbedömt tiden.

Själva ordet tidsoptimist låter ganska trevligt och det skulle inte vara

betungande att vara tidsoptimist om inte punktlighetspedanterna fanns. Jag bryr mig inte om att jag är sen, men jag bryr mig om andras reaktioner.

Jag får samvetskval när jag ser deras sura miner.

Och ve och fasa om min försening leder till att punktlighetspedanterna i sin tur kommer för sent till ett möte! Då börjar svetten lacka på deras pannor, de hyperventilerar, rör sig ryckigt och mår rysligt dåligt.

Frågan är vem som är sjuk egentligen.

Och vilken kategori tillhör du?!  :-)

Ja, efter jag avnjutit min lunch så gick jag faktiskt ut på en promenad. Att gå ut och gå bara för promenerandets skull gillar jag inte alls, men har upptäckt att det går lättare om jag har en bok i öronen. Som sagt var, fram med den senaste cd-boken från biblioteket och ut. Just nu lyssnar jag på "Drömmar ur snö" av Anna Jansson. En deckare naturligtvis.

På hemvägen träffade jag en av skolans lärare. Hon jobbar som idrottslärare på skolan tre dagar i veckan. Dock har inte klassen som jag jobbar i, så jag har knappt pratat med henne. Det visade sig att hon bor på samma gata som jag. Tvärs över gatan bara, jag har aldrig sett henne här i området. Hon bjöd in mig på fika och jag tackade ja. Det var trevligt. Kul att prata med henne.

Jag önskar er alla en trevlig lördagskväll. Kram

God förmiddag!

Har nu matat snabeldraken :-)  Han fick dammråttor till lunch + den där halva katten som virvlar runt i luften. Nu ska jag fixa lunch till mig själv. Det ska bli korvstroganoff med pasta. Ska laga en rejäl omgång, så att det blir några matlådor också.

Jag återkommer senare idag. Kram