Skriver  ett par rader, men har tyvärr inte  tid att titta in hos några.

Ska iväg på konsert, en gospelkonsert med en färgad man från USA. Konserten är i en närliggande stad och jag ska träffa mina kompisar utanför kyrkan  där konserten är. De ska väl testa mitt lokalsinne :-)  Jag är nämligen känd (ökänd)) för min brist på sådant. Och säg inte att jag ska printa ut en  karta, det hjälper inte. Kan knappast läsa en sådan. Om  jag ska kunna tolka en karta måste den vara rättvänd, jag klarar inte av att vända en bild i huvudet. Ibland vänder jag kartor upp och ner, bara för att de ska stämma överens med verkligheten.

Önskar er alla en riktig skön fredagskväll. Kram

I morse när jag stod och väntade på bussen för att åka till jobbet, såg jag en nummerlös buss komma. Jag brydde mig inte om den, tog för givet att det var en buss som ej var i trafik. Men bussen stannade och chauffören öppnade dörren och frågade: ska du inte med idag?

Det visade sig vara min buss, men den var inlånad från ett annat bolag så det gick inte att få fram busslinjens nummer. Jag trodde att man bara tryckte fram de siffror man skulle ha och så stod det det längst fram på bussen. Men så lätt var det inte. Nä, allt ska gå via dator!  Denna inlånade buss kör annars i en annan kommun och där finns ingen linje med samma nummer som min buss, därför kunde chauffören inte få fram något nummer i displayen framtill på bussen. Varför ska allt vara så krångligt??!!

Det är tur att det är ett litet gäng chaufförer som kör min linje och att dessa känner igen sina passagerare. Jag har till och med fått åka gratis, när jag glömt busskortet hemma. Snacka om service.

Jag ska väl förtydliga att det är en länsbuss jag åker med. Jag jobbar ute på en skola på landsbygden.

Ha en bra kväll allihopa. Kram

Ja,detta skrev jag på en stor lapp idag och satte upp på ytterdörren till skolan. Med jämna mellanrum gör de små djuren besök hos barnen här på skolan. Peppar, peppar ..... jag har aldrig under mina år inom barnomsorgen och skolan själv råkat ut för det. Men bara att skriva en sådan lapp gör att det kliar i håret. Och på hur många av er läsare kliar det just nu ? :-)

Konstigt att man kan reagera så. Nu ska jag ta en eftermiddagslur, behöver det.

Vi hörs senare. Kram

Ja, det är helt underbart att jobba med barn, för det mesta. Jag får höra mycket roligt. Här är dagens historia

Jag mötte en 8-årig pojke på skolgården som grät och när jag frågade vad som hänt, berättade han följande:

"Jag och min kompis brottades på skoj och jag fick min kompis knytnäve på min snopp. Det gör jätteont".  Jag sa till honom att jag mycket väl kunde tänka mig att det gjorde ont och sa till honom att han kunde gå in och sätta sig och vila. Detta gjorde han. Jag träffade honom lite senare och jag undrade hur det kändes nu? "Är det farligt undrade han?" Jag lugnade honom att det inte alls är farligt. Då svarade han: "ja, det ser inte farligt ut. Det ser bättre ut än det brukar göra." 

Ja, ibland är det inte lätt att hålla sig för skratt.

Detta blir dagens enda inlägg. Har inte tid att sitta framför datorn mer ikväll. Jag önskar er alla en riktig skön afton. Kram på er.

Fråga mig inte varför mitt lejon är med på bild i inlägget: ansvar för varandra. Jag har då ingen som helst aning hur han lyckades hamna där. Men ni får väl njuta av honom, visserligen syns han ju knappt. Den bilden togs när vi lekte kurragömma :-)

Kram från lejonet och mig.

En droppe doppad i livets älv

har inte förmågan att flyta själv.

Det finns krav på varenda droppe.

Hjälp till att hålla de andra oppe!

Detta är ett citat av Tage Danielsson som jag gillar jättemycket. Vi som enskilda människor är beroende av varandra och vi har ett ansvar för varandra.

Igår kväll ringde en kompis och mådde jättedåligt. Hon är sjukskriven för utbrändhet, men får ingen hjälp av vården. Igår berättade hon att hennes tonåringar och deras pappa vänt sig emot henne. Hon var jätteledsen och jag kände: vad ska jag säga?  Ibland när vi har folk i vår närhet som behöver tröst är det inte alltid vi finner ord. Men jag talade om för henne att jag finns här för henne. Vi pratade i en timme och då frågade jag henne om hon kunde sova. Ja, det var väl lite si och så med det. Jag erbjöd mig att åka hem till henne och ge henne sömntabletter, som jag fick när jag blev sjukskriven. Visst ville hon ha dem. Så jag cyklade iväg och sedan stannade jag en stund hos henne. Vi satt i hennes soffa och pratade. När jag kom hem var klockan långt efter läggdags för mig. Men vad gjorde det! Det kändes jätteskönt att kunna hjälpa en kompis. Jag somnade snabbt och sov jättegott.

Visst, är det så att du kanske har någon kompis/arbetskamrat/granne som du inte sett eller hört något ifrån på länge. Det kanske är dags att höra av sig och fråga hur hon/han har det. Vi finns här på denna jord för varandra. Glöm inte det.

Ha en underbar kväll och sköt om er. Kramar

Imorse visade termometern utomhus 3.8 grader, MINUS! Vi som knappt haft minusgrader under de så kallade vintermånaderna. Men minusgrader betyder klart väder och då brukar solen dyka upp. Och mycket riktigt så gjorde den det. Blå himmel och gul sol är man inte bortskämd med. Ska nu ut och njuta av detta, men ville bara skriva ett par rader innan dess. Skickar lite sol och värme till dem som inte har möjlighet att njuta av en underbar vårdag. Vi höres senare. Kram till er alla där ute.

Till frukost brukar jag äta två kokta ägg. Kokar naturligtvis dem tillsammans och spolar av dem  i kallt vatten exakt lika länge. Men när det är dags att skala äggen, så går det jättebra med det ena. Men när jag skalar det andra ägget, så fastnar ägg i skalet och det är inte alls lika lätt att skala. Varför är bara ett ägg svårskalat? Bägge äggen kokas ju samtidigt och det sköljs av lika länge. Detta händer nästan varje dag. Så nu undrar jag: är det någon som har lösningen på detta mysterium? :-)

Nä, allvarligt talat. Ha en underbar måndag. Carpe diem. Kram